Jag hade trott att packningen skulle vara det lättaste efter alla bakslag jag har haft med ansökningen och allt som tillhörde antagningen. Men NEJ! Inte är det lätt att planera hur man ska leva ur en resväska i 6månader! Och efter dagens ångest har jag kommit underfund med att det inte är materia som räknas utan de minnena som jag och Patrik kommer samla på oss som i slutändan kommer räknas. Därmed bestämde sig min kära lilla syster att packa ner sig själv i min resväska istället!! Och inte nog med det, lurade hon ner mig och lämnade ett fint meddelande på ryggen!
Men nu är väskan packad, biljetterna printade och mammas "kärleksbrev" i säkert förvar. Jag kommer sakna alla massor men kan bara se hur kul jag och Patrik kommer ha det :)
Bamse kramar från Malin
